Var håller du hus Niinistö?

President Tarja Halonen sade i går på en träff med politiska journalister att presidenten inte ska vara en opinionsledare. Undrar vad presidenten i så fall ska vara? Finns inte så många andra alternativ.

Presidentvalets storfavorit Sauli Niinistö kan ändå tänkas vara inne på samma linje. Åtminstone har Niinistö varit totalt frånvarande från offentligheten när det nu återstår fyra månader tills valet.

Medan Soini kommenterar Greklandskrisen, Lipponen kritiserar Aamulehti och Väyrynen reser land och rike runt har Niinistö varit knäpptyst.

Kan det vara så att han inte vågar öppna munnen av rädsla för att bli missförstådd och att han i sitt stilla sinne bara hoppas att valet snart är här så att inte opinionssiffrorna sjunker ytterligare. Enligt Iltalehtis senaste enkät visar stödet redan på under 50 procent.

Jag tror att Niinistö skulle önska att presidentvalet hålls i morgon.
Publicerad 07.10.2011 kl. 12:01

Lipponen vill skära i sin egen makt

Både Paavo Lipponen (SDP) och Pekka Haavisto (De Gröna) vill skära i presidentens maktbefogenheter. Trots att de alltså också själva vill bli president.

"Presidenten har fortfarande för mycket makt i förhållande till statsrådet. Presidenten ska enbart vara en andlig ledare". Så här tyckte Paavo Lipponen för fyra år sedan i en kolumn i Turun Sanomat (citerad av FNB). Han underströk dessutom då att han själv inte längre är tillgänglig för några tunga politiska poster.

Och Pekka Haavisto är inne på samma linje. I alla fall om man ska tro ett kandidattest från 2007. I MTV3:s kandidattest inför årets riksdagsval höll Haavisto ändå till 59 procent med om påståendet "presidentens maktbefogenheter ska inte skäras ned ytterligare".

Av de övriga kandidaterna som har visat intresse för presidentposten är Sauli Niinistö (Saml), Paavo Väyrynen (C) och Timo Soini (Sannf) entydigt emot en nedskärning av presidentens maktbefogenheter. Det framgår här och här.

Eva Biaudets (SFP) åsikt verkar av allt att döma att vara lite oklar. SFP:s linje som parti vacklar också en aning. Dels vill man stärka parlamentarismen men dels ser man inget behov av att "avsevärt försvaga presidentmakten i ceremoniell riktning."


Paavo Lipponen vill bli en president utan makt.
Publicerad 01.10.2011 kl. 13:22

Paavo blev ledsen

Paavo kände sig ledsen och kränkt.

"Jag har inte slagit nån. Nä-ä! Ni där på Aamulehti ljuger! Och nu måste ni be om ursäkt"; skrev han.

Och lade därefter till: "Säg förlåt. Annars berättar jag ...."

Sagt och gjort. Aamulehti sade förlåt och ursäktade att Paavo hade tagit illa vid sig.

Paavo har ändå varit statsminister och blir kanske president.

Därför räcker det inte med en normal rättelse utan istället krävs det en stor rubrik som skriker ut "Jag ber om förlåtelse, Lipponen".

Det stora frågan är om Paavo verkligen kan förlåta. Eller tänk om det där inte räcker?

Är du ledsen ännu, Paavo?

Bäst att inte skriva någonting kritiskt om Paavo överhuvudtaget. Men om det nu skulle gå så illa att han känner sig kränkt är det bäst att gardera sig. Man kan ju alltid lägga till ett "förlåt" efter en text så är man på den säkra sidan.

Förlåt om någon blev kränkt av denna text.
Publicerad 27.09.2011 kl. 22:36

Lyckas Soini få Sannfinländarna bakom sig?

Som Valfeber redan tidigare förutspådde kommer Soini snart att säga ja. Och nu har det då hänt. Han förklarar varför i ett blogg-inlägg.

Speciellt punkt två i inlägget är intressant där han skriver att han anser att partiet bör ha en trovärdig kandidat som företräder den sannfinländska grundlinjen. Det här tyder ju på att han inte vill släppa fram någon annan och ger ytterligare fog för misstankarna om splittringar inom partiet och att det finns olika åsikter om partiets linje.

Senast det begav sig för Soini i ett presidentval var 2006 och då fick han 3,4 procent av rösterna vilket då vida överträffade Sannfinländarnas stöd. Exempelvis fick partiet bara 0,9 procent av rösterna i kommunalvalet 2004.

Nu verkar det ändå vara tvärtom. Sannfinländarnas stöd skjuter i höjden och rör sig kring 20 procent medan Soini fått omkring 10 procent av rösterna i de presidentvalsgallupar som hittills har gjorts. Lyckas han få hela den sannfinländska väljarkåren bakom sig hägrar nog andra omgången, men sannolikt splittras de rösterna mellan honom och Paavo Väyrynen (C). Väyrynen verkar för övrigt inte ha någonting emot att få en likasinnad konkurrent.

Å andra sidan íngår knappast ordet "motgång" i Väyrynens vokabulär. Och enligt den här enkäten skulle Väyrynen vinna hela valet. Tro det den som vill.

Väyrynen och Soini kämpar om samma väljare.
Publicerad 24.09.2011 kl. 18:34

Finlandssvenska kändisar bakom Niinistö

För finlandssvenskarna kan man kanske tycka att valet står mellan den erkänt svenskvänliga Paavo Lipponen och SFP:s egen Eva Biaudet. För många verkar sympatierna ändå gå till Sauli Niinistö.

Valfeber har gått igenom hela Niinistös stödlista och resultatet visar att många kända finlandssvenskar valt att ställa sig bakom valets största favorit. Det intressantaste namnet är kanske Jörn Donner, som likt en vindflöjel byter partisympatier efter varifrån det blåser. I våras ställde han ju upp för SFP i riksdagsvalet och tidigare har han representerat SDP.

Förutom Donner står också komikern Lotta Backlund, affärsmannen Hjallis Harkimo, hockeyspelaren Sean Bergenheim, ex-spjutkastaren Mikaela Ingberg och den åländska lagtingsledamoten Danne Sundman bakom Niinistö.

Niinistös flört med idrottsfolket verkar också ha burit frukt. Listan vimlar av tunga idrottarnamn, bland annat hockeyspelarna Saku och Mikko Koivu, skidåkarna Pirjo Muranen och Aino-Kaisa Saarinen, seglarna Sari Multala och Jyrki Järvi (OS-guld 2000) samt löparna Wilson Kirwa och Samuli Vasala.

Suomen Kuvalehtis påstående om att politikerveteranerna och partibröderna Ilkka Kanerva och Pertti Salolainen inte stöder Niinistö stämmer inte längre. Valfeber hittade bådas namn på listan.


Mikaela Ingberg är en av dem som stöder Sauli Niinistös kampanj.
Publicerad 20.09.2011 kl. 12:47

Ska Soini snart säga ja?

Ska fallet Halla-aho tolkas som att Soini vill visa vem som har makten?

Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har fortfarande inte meddelat om han tänker ställa upp i presidentvalet i januari. Hans stöd i galluparna har heller inte varit särskilt stort, faktiskt mindre än Sannfinländarnas stöd som parti.

Soini har så här långt mest sett på då hans partibröder kommit med olika bisarra utspel, men i veckan satte han för första gången ner foten riktigt ordentligt då Jussi Halla-aho fick en två veckors utvisning från den sannfinländska riksdagsgruppen. Det här efter skriverier om att Grekland borde återinföra militärjuntan för att kunna få igenom alla nedskärningar som krävs på grund av den ekonomiska krisen. Lite märkligt att Soini valde att ryta till just på grund av det här då Halla-aho redan tidigare varit i blåsväder på grund av mycket grövre övertramp, exempelvis i samband med terrordåden i Norge.

Det hela bör därför tolkas som att Soini helt enkelt fick nog och ville ta avstånd från Halla-aho och den "invandrarkritiska" falangen inom partiet. Samtidigt inställer sig frågan om Soini på det här sättet ville få sympatierna, såväl folkets som mediernas, på sin sida? Kan det rent av vara så att han snart ger ett besked om att han ställer upp i presidentvalet?


När ger Soini besked om president-kandidaturen?
Publicerad 16.09.2011 kl. 20:18

Tomt i bastun utanför Ständerhuset


Studenternas bastu har oftast gapat tom. Få är nämligen de politiker som vågat sätta sig på laven.

Regeringsförhandlingarna har snart pågått i en vecka inne i Ständerhuset. Lika länge har studentorganisationerna FSF och Samok hållit till utanför Ständerhuset för att påminna politikerna om deras löfte att indexbinda studiestödet.

För att locka till sig politikerna bjuder studenterna på bastu och en kall dusch inne i en husbil. Jag tog en sväng via Ständerhuset i dag och pratade med en av dem som har häckat där utanför i snart en vecka. Hon kunde berätta att endast fyra politiker så här långt har nappat på bastu-erbjudandet. De är Panu Laturi (De Gröna), Lasse Männistö (Saml) samt två vänsterförbundare.

Enligt uppgift lär SFP:s ordförande Stefan Wallin också ha varit inne i bastun, men han föredrog att sitta där med kläderna på ... Kanske det var husbilsduschen som avskräckte honom från att bada på riktigt? Eller kanske han inte kände sig tillräckligt smutsig?
Publicerad 26.05.2011 kl. 18:01

Ett slag mot demokratin

Tendensen under veckan har varit att Sannfinländarna inte passar in i den nya regeringen och i dag blev det också klart att så är fallet.

Orsaken är partiets syn på EU-politiken och speciellt efter att också SDP sagt ja till Samlingspartiets förslag i Portugalfrågan får Sannfinländarna fortsätta i opposition i fyra år till. Man må tycka vad man vill om partiets politik, men turerna kring Sannfinländarnas beslut och EU-politiken känns inte helt rumsrena.

För det första brukar det vara kutym i Finland att ett parti som går framåt lika mycket som Sannfinländarna också erhåller en plats i regeringen. Men på grund av det finländska systemets brister är det inte alltid så. Den finländska demokratin känns mer som en förhandlingsdemokrati där allting går att förhandla om. Trots att till exempel väljarna inte vill se De Gröna sitta i regeringen en valperiod till är det inte alls omöjligt att så ändå blir fallet och trots att Sannfinländarnas väljare vill att partiets makt ökar kommer det inte alls att gå på det sättet.

För det andra visar processen att EU i viss mån bara är demokratiskt då det passar unionen. Till exempel visade flera kandidattest att en majoritet av de nya ledamöterna inte vill att Finland går med i en stödpaket till Portugal, men efter förhandlingar har den ståndpunkten tydligen förändrats. I relativt färskt minne finns också folkomröstningen på Irland om Lissabonfördraget för några år sedan där EU tyckte att resultatet blev fel och bad om en ny folkomröstningen för att få fram "rätt" resultat.

Riksdagsvalet utropades av vissa som en folkomröstning om stödpaketet och i den folkomröstningen röstade folket nej. Trots det kommer Finland att gå med för att man "vill ta sitt ansvar", som det heter. Har man faktiskt inget ansvar för sina väljare?

Resultatet av allt det här? Sannfinländarna fortsätter i opposition och kommer antagligen att få omkring 30 procent av rösterna i nästa val. Och vad händer sen?
Publicerad 12.05.2011 kl. 14:18

Hur vore det med en minoritetsregering?

Spekulationerna inför regeringsbildningen går på högvarv efter att förhandlingarna skjutits upp. Den centrala frågan är om Sanfinländarna kan lämnas utanför då deras EU-politik skiljer sig så diametralt från den syn regeringssonderare Jyrki Katainen (Saml) har.

Samlingspartiet och SDP har kommit överens förr så de torde inte ha några större problem att hitta en gemensam linje. Saml har 44 platser i den nya riksdagen och SDP 42, vilket tillsammans blir 86. SFP verkar sin vana trogen vara regeringskåta och med partiets 10 platser skulle regeringen ha 96 platser i riksdagen. Det skulle vara en minoritetsregering, men en rätt så knapp sådan. Trots det kan det fungera. Exempelvis har Kanada haft en funktionsduglig minoritetsregering i många år.

Ett sätt för en minoritetsregering att få igenom sina förslag är att använda sig av ett stödparti. Ett exempel på stödparti vore centern med tanke på partiets tidigare regeringssamarbete med såväl Saml, SDP som SFP. Att hitta en gemensam linje borde inte vara ett problem och i så fall vore partiet fortfarande de facto i opposition, vilket Mari Kiviniemi redan deklarerat att man vill vara.

I praktiken kunde det alltså fungera och frågan är om Katainen alls tänkt den här tanken. En annan sak är sedan att valresultatet bör tas i beaktande i så stor utsträckning som möjligt och det gav entydigt signaler om att väljarna vill ge makt till Sannfinländarna och frånta makten från centern.

Finland har för övrigt inte haft en minoritetsregering sedan 1976-1977. Kan det snart vara dags igen?

Jyrki Katainen har ingen lätt uppgift framför sig.
Publicerad 04.05.2011 kl. 21:26

Det finländska systemet dåligt

Det har nu gått två veckor sedan riksdagsvalet och så småningom börjar det klarna vilka partier som sitter i regeringen. Allting pekar mot att det blir Saml, SDP och Sannf samt eventuellt SFP. Om man kan komma överens vill säga.

SDP och Sannfinländarnas politik är i mångt och mycket olik den Samlingspartistiska och därför heter det att Saml vill ha SFP med i regeringen som ett stödparti. Här någonstans borde varningsklockorna ändå börja ringa. Är det verkligen vettigt att ha ett system där det i praktiken är möjligt med en opposition inom regeringen? En regering där ett parti behöver ett annat som ett stödparti för att klara av förhandlingarna med två andra partier med motsatta ståndpunkter. Borde inte en regering ha en enhetlig linje oberoende av vilka partier som sitter i den?

För att det här ska vara fallet borde man allvarligt överväga att ha två block med partier så att regeringsförhandlingarna inte blir ett hopande och roande för att komma fram till en gemensam linje. Regeringsprogrammet borde alltså vara skrivet på förhand. Dessutom vore det ärligare mot väljarna då de på förhand vet vilken regering de röstar för. De som i valet röstade på Sannfinländarna gjorde det knappast för att man vill ha Samlingspartiet i regeringen.

En annan fråga är däremot hur dessa två block skulle se ut?
Publicerad 02.05.2011 kl. 12:56

Om Sannfinländarna, än en gång

Efterspelet efter valet verkar till stor del ha börja handla om förhållningssättet till Sannfinländarna. Debatten känns klassisk - först diskuteras Sannfinländarna och därefter börjar debatten handla om debatten om Sannfinländarna och snart debatterar man väl debatten om debatten om Sannfinländarna ...

Kärnan i diskussionen är i vilket fall som helst den gamla vanliga - ska man tolerera det intoleranta? Jan-Erik Andelin skriver klokt om två olika läger och hur vissa vill tillskriva dem som röstar på Sannfinländarna som dumma. Jertta Blomstedt skriver i sin tur i en kolumn på yle.fi att medierna borde fördöma Sannfinländarna hårdare än man gjort istället för att kritisera dem som fördömer Sannfinländarna, det vill säga intellektuella Helsingforsare bossatta i Rödbergen ...

Att det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till partiet visar också Helsingin Sanomats artikel i dag där man följt med den nya riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainen. Hakkarainen beskrivs nästan som en karikatyr; en godmodig man från "lande", som kanske inte är så kunnig men däremot har hjärtat på rätta stället. Bland annat framkommer det att hans dotter sagt att "du är en så ärlig karl, vad gör du i riksdagen?" Han känner sig borttappad i riksdagen och längtar efter sin såg hemma i Viitasaari. Reportern skriver också att han känns rak och rättfram och så framkommer det att slipsknutar inte är hans starka sida. Och i kommentarfältet under artikeln och på annat håll på nätet skrattar man åt den enkla och dumma Sannfinländaren.

Är det faktiskt så här partiet borde beskrivas? HS gjorde en bra kartläggning av partiets ledamöter förra veckan, men intervjun med Hakkarainen verkar mest vara gjord för att förlöjliga. Och det är ju inte det som är meningen med den politiska bevakningen. Istället för att måla upp den där bondtölpsbilden kunde man ha ställt kritiska frågor om t.ex. invandring. Hoppas bilden av Sannfinländarnas ledamöter blir mer nyanserad under den kommande valperioden än vad som hittills varit fallet.
Publicerad 27.04.2011 kl. 23:30

Majoriteten struntade i en förhandsredovsining

Valfeber kan nu avslöja att en majoritet av den nya riksdagen inte har uppgett vad deras valkampanj har kostat och varifrån de har fått pengarna.

Valfeber har granskat om de nya riksdagsledamöterna på förhand hade uppgett vad deras kampanj har kostat och resultatet var ganska nedslående. Trots att valfinansieringsskandalen torde finnas i gott minne hos de flesta har en majoritet av de nya ledamöterna struntat i att göra en redovisning av sin valfinansiering.

Redovisningen görs på www.puoluerahoitusvalvonta.fi. 89 nya ledamöter har gjort en förhandsredovsining, medan 111 har låtit bli.

Allra sämst på att förhandsredovisa har Samlingspartiet varit. Partiet fick in 44 ledamöter och av dem har endast 9 gjort en förhandsanmälan. Bäst är däremot De Gröna där samtliga 10 invalda har redovisat för sin valfinansiering.

För övriga partier ser det ut så här:
SDP: 18 har redovisat (42 invalda)
Sannfinländarna: 13 har redovisat (39 invalda)
Centern: 20 har redovisat (35 invalda)
Vänsterförbundet: 12 har redovisat (14 invalda)
SFP: 4 har redovisat (9+1 invalda)
KD: 3 har redovisat (6 invalda)

Av de nya riksdagsledamöterna som har redovisat för sin valfinansiering har Juha Sipiläs (C) och Jukka Kopras (Saml) kampanj varit dyrast. Båda har lagt 55 000 euro på sprätt för en plats i granitborgen. Jari Lindström (Sannf) har i sin tur kommit billigast undan. Hans valkampanj kostade bara 2 500 euro och han blev trots det invald. Han fick 5 543 röster vilket innebär att varje röst kostade under 50 cent.


Alexander Stubb är en av de många samlingspartister som struntade att på förhand redovisa för sin valfinansiering.

Och för den som undrar så kommer Valfeber att fortsätta ända tills Finland har fått en ny regering, så bloggen upphör inte trots att valet är förbi.
Publicerad 21.04.2011 kl. 15:25

Kvällspressen + Soini = sant

Kvällspressen anammar direkt Timo Soinis och Sannfinländarnas språkbruk:



Se också det här inlägget.
Publicerad 18.04.2011 kl. 11:43

Hur ser regeringen ut efter det här?

Det historiska valkvällen är nu över och valresultatet är klart.

Den spontana reaktionen är för det första "vilken kväll!". Helt otroligt. Ingen hade kunnat förutspå Sannfinländarnas stora väljarstöd. Partiet fick 19 procent av rösterna och slutade på tredje plats. Däremot visade sig Valfebers valprognos stämma när det gäller Saml:s första plats och SDP:s andra. Dessutom stämde prognosen gällande att VF blev större än De Gröna, trots att enkäterna visat motsatsen.

Den stora frågan är ändå hur regeringen ser ut efter det här? Samlingspartiet torde inta platsen som regeringsförhandlare men kommer den övriga regeringen att bestå av SDP och Sannf? Det kan innebära en hel del problem eftersom partiernas EU-linje skiljer sig avsevärt. Och också när det gäller skattepolitiken finns stora skillnader. SDP och Sannf torde inte ha problem att komma överens men hur de passar ihop med Saml är en annan fråga. Håller en dylik regering ihop? SFP:s sits är också högst oklar och partiet kan mycket väl finna sig i opposition under nästa valperiod.
Publicerad 18.04.2011 kl. 00:08

Valfebers valprognos

I dag är det då äntligen valdags och valfeber försöker här sig på en prognos för hur det kommer att gå i kväll.

1.
Samlingspartiet har lett i alla enkäter under de senaste åren och kommer att bli största parti också i själva valet. Jyrki Katainen har varit bra i valdebatterna och stundvis fört sig som en kommande statsminister. Alexander Stubb, som för första gången ställer upp i ett riksdagsval, är väldigt populär på sina håll och väntas dra in en hel del röster till partiet. 20-21 procent av rösterna.


2.
Socialdemokraterna för en hård kamp med centern om andra platsen, men kommer att med en hårsmån gå vinnande ur den striden. Partiet torde ha ett brett stöd i stugorna för sin synpunkt på stödpaketet till Portugal och Jutta Urpilainen har dessutom bättrat på under de avgörande valdebatterna. Partiets väljare är dessutom relativt säkra. 18-19 procent av rösterna.


3.
Valkampanjen har inte varit nådig mot centern. Partiet har byggt sin kampanj på Mari Kiviniemi, men det känns nog som att hon inte har lyckats leva upp till de höga förväntningarna. I debatterna har hon ibland varit riktigt usel och partiets väljare lär heller inte gilla att man vill gå in och stöda Portugal ekonomiskt. 18-19 procent av rösterna.


4.
Timo Soini har sett sliten ut på sistone och inte varit lika mycket på hugget som tidigare. Flera enkäter har dessutom visat att partiets stöd gått nedåt. Sannf kan tänkas förlora tänkbara väljare till SDP under slutspurten. 16-17 procent av rösterna.


5.
VF går en spännande kamp med De Gröna om femte platsen. Partierna kämpar dessutom rätt långt om samma väljare. Paavo Arhinmäki har klarat sig bra i valdebatterna och har säkert lyckats locka över väljare från De Gröna. 8-9 procent av rösterna.


6.
Regeringsansvaret väger tungt på De Grönas axlar. Att partiet satt med i en kärnkraftspositiv regering kommer nu att synas. Anni Sinnemäki har klarat sig bra i debatterna men frågan är om partiet lyckats locka så många nya väljare? 8-9 procent av rösterna.


7.
Övriga partiers väljarstöd svänger hit och dit, men SFP:s består. Språkfrågan mobiliserar väljarna och största delen av de svenskspråkiga röstar fortsättningsvis på partiet. 4-5 procent av rösterna.


8.
Päivi Räsänens stockkonservativa syn har lett till att en del mer liberala kristna knappast rösar på partiet. Å andra sidan är partiet just nu det mest konservativa vilket de i sig kan profilera sig med. Men nej, partiet slutar på sista plats. 4-5 procent av rösterna.

Och valdeltagandet då? Det fina vädret och det spännande läget gör att 70 procentsgränsen kommer att sprängas.

Vad tror du?
Publicerad 17.04.2011 kl. 15:29

Den här bloggen upprätthålls av mig, Christoffer Gröhn. Jag jobbar som journalist och är speciellt intresserad av politik. Tanken med bloggen är att granska politiker och media under presidentvalskampanjen. Själv är jag politiskt oberoende och stöder inget enskilt parti. E-post: christoffer.grohn@helsinki.fi (Bloggen skapades inför riksdagsvalet och har därför namnet val2011, trots att presidentvalet hålls 2012)

Senaste kommentarer

12.02, 15:20Sista inlägget någonsin av Toffe
10.02, 18:12Sista inlägget någonsin av Anna/Pimples
08.02, 06:46Sista inlägget någonsin av Toffe
07.02, 21:58Sista inlägget någonsin av oraklet.ratata.fi
07.02, 20:26Sista inlägget någonsin av Benjamin